Hanna Ulander

Lite sent på veckan, men vad fasen..

Just nu har bebbe 5 cm kvar att växa och 1150g kvar att lägga på hullet. Enligt appen vi går efter och om jag tänker att h*n ska upp i 50cm och väga 3500g, vilket jag fått för mig är snittet.

Så lite till att växa på sig och min kula att svälla.

Det är väl inte så mycket nytt egentligen. Vågar jag skriva att halsbrännan lugnat sig och även den jobbiga andningen?

Det var ett tillfälle här i helgen då jag hjälpte Sonny att hänga in sin rena tvätt i garderoben, som jag började känna av det. Jag fick hjärtklappning och försökte dra djupa andetag för att känna den tillfredsställande känslan av tillräcklig syresättning, men som inte gick. Man kommer lilsom inte hela vägen ner i lungorna så att säga.

Jag tittade till på min fitbitklocka för att se efter vad pulsen var och den låg då på 154! (Min nuvarande vilopuls brukar vara mellan 80-90)

Bara av att hänga kläder på galgar?! Simon nästan slängde mig i säng och då fick jag inte röra mig ur fläcken på några minuter.

Men rent fysiskt känns det, i skrivandes stund lättare. 

Och nu har jag dessutom gått hem, faktiskt. Jag skulle egentligen jobbat denna vecka också, men jag tog en vecka tidigare. 

Så nu är jag ledig från jobbet fram till nyår i alla fall. Då får vi se där sen om vi kommer köra på planen vi har just nu. 

Men jag må då säga att jag är nöjd och faktiskt stolt över att jag jobbade så länge. Med pojkarna gick jag hem mycket tidigare.

Men jag har inte haft några direkta problem som varit ett hinder för mig att jobba. 

Och det har jag fortfarande inte. Det som tvingade hem mig var Coronan. Hade det inte varit för den, hade jag kunnat jobba ända tills det börjat sippra vatten mellan låren på mig.