Sov gott Stina-Fisa

Hej allihop!
Ursäkt, för att det ekar tomt här just nu, men det håller på att hända lite saker och ting just nu, vilket gör att jag inte har känt så mycket för att skriva här. Men här kommer i alla fall ett inlägg!
 
Jag tänker inte tala om här, än, det ena som har hänt -jag har inte så värst bråttom med att skrika ut det för världen.
Men en annan sak som hänt, som jag kan berätta om, är att min lilla Stina-Fisa har fått somna in.
 
 
 
Det började med att hon började bli lite smalare för ett litet tag sen. Inte alls så mycket så att jag blev orolig och vi trodde att det var mask, eftersom att våra katter får det lite titt som tätt. Så jag avmaskade båda två.
Nu i Lördags reagerade jag på att hon inte ville äta. Hon gick trött till matskålen, stannade bara upp och gick sen därifrån. Då började jag känna mig orolig.
Båda två hade hållt sig undan ett tag (av den första anledningen), vilket gjorde att jag inte var så orolig först, eftersom att Gustav också höll sig undan. 
- Det är väl normalt, tänkte jag. 
(Vet att det verkar konstigt, men för de som vet vad som händer, så vet man nog också varför jag trodde att det var normalt)
 
Jag höll såklart koll på henne och hon magrade av ordentligt, sen blev hon bara svagare och svagare.
I Söndags tvångsmatade jag henne med äggula och laktosfri grädde och försökte få i henne vatten.
När man släppte ner henne såg det ut som att hon var jättefull, vinglade och det var till och med svårt för henne att lägga sig ner. Om man puttade på henne, när hon låg, reagerade hon inte och det var som att putta på en redan död katt.
Så jag ringde veterinären i Kumla och vi fick tid snabbt. Vi gjorde oss klar och åkte in. Veterinären gjorde en snabb undersökning, men hon rekommenderade mig att låta henne få somna in, för att hon var i så dåligt skick.
Jag var beredd på det, jag kände på mig att jag skulle få åka hem utan henne, så jag blev inte så chockad, men tyckte såklart att det var jättetråkigt att det fick bli så.
 
Jag tog med henne hem och begravde henne, hemma på tomten.
Sov gott och vila i frid, min söta Stina. ♥
Vardag | | Kommentera |

En snögrotta till Bobby

Igår var barnen hemma hos mormor en stund. De gick till fiket och blev sedan bjuden på våfflor. Eller "kloppor", som Bobby säger. ^^
Mamma var snäll och köpte glutenfri våffelmix, så jag kunde smaska i mig några stycken, jag med! ^^
 
När jag gick hem med de, sen, så somnade Sonny i vagnen. Eftersom att det var dubbelvagnen, vi körde, så kunde vi inte bara studsa in den i hallen och jag ville inte behöva väcka honom, så Bobby och jag lekte ute en liten stund.
 
Vi började med att åka lite pulka i den lilla backen, som vi har skottat upp. Efter det gjorde jag en liten snögrotta åt honom. 
 
 
 
En alldeles lagom liten grotta! ^^
 
 
 
 
 
 
 
Den ska ha en skorsten på taket!
 
 
 
 
 
 
 
Jag provade två varianter på att bygga grottan, på den första insåg jag snabbt att det var en dålig ide.
Jag provade att "klappa på" grottans väggar. Att börja där nere för att jobba uppåt taket. Jag gav upp snabbt!
Sen skottade jag en stor hög och grävde ur grottan istället. Efter att ha klappat ihop snön, så att den skulle bli stum.
Det gick bättre och betydligt mycket fortare.
 
Men mina instinkter säger mig att Bobby inte bör leka inne i grottan om inte vi har stenkoll på honom. Hemskt om han är där inne och taket ramlar ner. Jag vet inte om en liten 3-åring klarar av att gräva sig ur, även om det inte är så mycket snö. Men det blir nog tungt för hans lilla kropp ändå. 
Så nej -falköga på'n!
Bobby 3 år, Vardag | | Kommentera |

Rysningar och små kopior

Idag ska vi ha utvecklingssamtal för Bobby. Vi ska alldeles snart gå dit, det börjar 13.30. Då ska jag skälla lite, för var-och varannan dag så blir Bobby utskickad från tågrummeet av de andra *piiiip*ungarna och kommer ut ledsen. Snart säger jag ifrån till de själv, men då är jag inte snäll i mun! Så jag ska prata med hans fröken.
Jag har hittills bara pratat över huvudet på de där *cencur, cencur*ungarna och sagt att "du får VISST vara här och leka, det bestämmer JAG!" och då sitter de tyst som små räkor, de där små *cencur*!
 
Nej, andra barn kan få mig att tappa humöret för resten av dagen. Jag älskar verkligen mina egna, men andras... *ryser*
 
Nog om det!
 
Jag och Sonny har varit hemma hela dagen och inte gjort särskilt mycket. Nu sover han en liten skvätt igen. 
Han har börjat med att bara sova småstunder på dagarna. Kanske i en halvtimme bara. Han verkar inte sova så bra i sina säng längre, hoppas att det ger med sig.
 
 
 
 
En väldigt skum känsla, är när man tittar på sin son och man verkligen ser att "det där är jag!"
Så känns det när jag tar på Sonny den vita mössan och han har den precis ovanför ögonen. Han blir så lik mig när jag var liten och sprang omkring i min vita mössa, som jag vill minnas att jag hade.
Jag känner inte riktigt så med Bobby, för han är mest lik andra, förutom när han ler stort kanske, då kan jag se mig.
Men det är en rolig känsla. ^^
Upp