Ur förlossningsjournalen

I förrgår kom det ett efterlängtat kuvert i våran brevlåda. Nämligen från sjukhuset, med min förlossningjournal.
Det var roligt att läsa i den och se vilka tider saker och ting hände.

Jag märkte att mina minnen om hur lång tid saker och ting tog inte alls stämmer med journalen. Reaktionen blev många gånger "shit, tog det verkligen sån lång tid?!"



02.55 Blev vi inskriven.

03.05 Yttre ctg-reg inledd.

03.40
Öppen 5 cm och tycker att smärtan är hanterbart, vill ej börja med lustgas än, utan kör med värmekudde.

04.40 Bestäms att prova lustgas. Ligger i sängen och tittar på datorn. Är fint avslappnad mellan värkar.

06.11 Är nu mycket jobbigare. Vill ha ryggbedövning.

06.15 Börjar förbereda för bedövningen.

06.48 Ringer-Acetat 1000 kopplas.

06.53 Skalp ctg-reg inledd.

07.11 Ryggbedövning läggs.

07.42 Ringer-Acetat 1000 koplas.

09.14 Syntocinon kopplas.

09.15 Syntocinondropp i värkförstärkande syfte.

10.26 Trycker mot bäckenbotten vid värk. Småkrystar på toppen av värken.

10.45 Bobby ploppar ut. ^^

Det står lite mer efter det, men det struntar jag i att skriva med. Här kan ni i alla fall få läsa deras anteckningar under förlossningen.
Förlossningsberättelse Bobby | | Kommentera |

Förlossningsberättelse (med kort)

På söndagen den 20:nde November klockan 10 skulle vi vara på sjukhuset för att ta nya prover. Vi blev hemsickad därifrån utan att bli igångsatt. Klockan var då ungefär runt 13. I rondellen vid Kvinnersta fick jag som mensvärk. De fortsatte komma, men jag trodde inte att det var nåt, med tanke på att det inte gjorde ont.
Så jag fortsatte dagen som vanligt, tränade Börje, gick långpromenad osv osv.

Senare på kvällen, (runt sex-tiden har jag fått för mig) satte vi oss ner i soffan och skulle kolla på film. Mensvärkarna har då fortsatt under dagen och då tog jag fram telefonen för att prova min lilla värk-app. Mest på skoj, tog jag tid mellan värkarna och skulle se hur länge de höll i sig. Det var olika, men ungefär 3-4 minuter mellan och de höll i sig upp till minuten.

Klockan åtta pausade vi filmen och kollade på Beck istället.
Efter den kollade vi klart på filmen. När den var slut skulle vi gå och lägga oss, och då var klockan över elva nånstans. När jag då reste mig ur soffan började det kännas väldigt mycket mer i magen. Då fick jag sakta ner när jag var uppe och gick.
Men jag gick ut med Börje och gjorde mig klar för sängen. Det gjorde ondare och ondare.

När vi låg inne i sängen, så hämtade Jerry telefonen så att jag kunde ringa BB. Men de tyckte att jag skulle ta en alvedon och försöka vila.
Men den hjälpte inte kan jag säga. Så jag ringde igen och fick då höra att jag kunde prova att duscha och använda tens-maskinen. Jag hoppade in i duschen och jag fick för mig att det hjälpte lite lite grann. Men när Jerry började fundera över hur länge till varmvattnet räckte så fick jag kliva ur.
Då blötte Jerry ner två handdukar och stoppade i mikron som jag kunde lägga på magen. De var så varm så att man på gränsen nästan brände sig. Det var skönt, det hjälpte tycker jag.
Så jag låg i sängen med handduken på magen, medan Jerry sprang fram och tillbaka och mikrade den ena som jag inte använde. De blev för kall fort, så han fick motion!

Men det blev värre och värre och när jag till slut inte visste hur jag skulle ligga för att lätta lite på det, så ringde Jerry in till BB och sa att "vi kommer nu".
Han ringde till Nina och frågade om hn kunde skjutsa in oss. Klockan var då runt 2.
När klockan var halv 3 var vi inne på BB. Jag fick då ställa mig på vågen och kissa i en kopp. Jag tror att det tog en stund för mig, eftersom att värkarna kom. Sen fick jag lägga mig på sängen och de satte "koppar" på magen på mig. Så att man skulle se Bobbys hjärtslag och när värkarna kom.
Sen sa barnmorskan att vi blir kvar, hon tänkte inte skicka hem oss. Jag var då öppen 5 cm.

Från början använde jag bara värmedyna på magen som smärtlindring. Jag hade nog velat ha den varmare för den hjälpte inte så mycket. Hon såg att jag var röd på magen, så det var nog kanske därför hon inte tog så varm. Eller så kanske den var varm, bara det att jag ville ha ännu varmare. ^^

Jag vet inte hur länge jag använde kudden men till slut ville jag prova lustgasen.
Jag gillade inte den riktigt, men jag körde med den en bra stund i alla fall. Jag gillar inte när det snurrar i huvudet.

Snygg med lustgasen ^^



Två gånger spydde jag under tiden jag tog lustgas. Men jag får ändå för mig att det är för att båda gångerna var värkarna väldigt stark och höll i sig väldigt länge. För jag kände mig inte ett dug snurrig eller så just då.




När barnmorskan sa att jag var öppen 7 cm, bestämde jag mig för att ta smärtlindringen steget över lustgas.
Det sa barnmorskan var ryggbedövning. Så de började förbereda för den och ringde den läkare som skulle göra den. Han var inte på sjukhuset, så han var väl hemma kan jag tro. Jouren eller nåt.
Men när han kom så bedövade han skinnet på mig. Det sved lite grann, men var absolut inte jobbigt. Sen stack han sprutan i ryggen på mig och man kände ju att han var vid ryggraden. Det var lite obehagligt men det gjorde inte ont som folk har sagt att det gör.

Här nånstans fick vi en ny barnmorska, eftersom den försat skulle gå hem.

När det var färdigt plockade de bort lustgasen för mig. Men varje värk blev skönare tills lindringen värkade helt. De sa till mig att all smärta inte försvinner, utan lite måste man ha. Men jag vet inte om de tog för mycket, för jag kände inte ett smack efter det! Men jag tänkte att "jag säger inget, det här är bra!".

Jag och Jerry la/satte oss och åt lite. Han åt mackor och jag åt kakor och drack saft. Efter det la vi oss och sov i en timme eller två.

Runt 9-tiden väckte barnmorskan mig och jag tror att hon sa att de skulle dra ner på lindringen eller nåt.
Så jag började känna värkarna lite grann igen. Men nu började det komma krystvärkar. De kom krypande lite smått.
Jag sa till barnmorskan att det tryckte neråt och då sa hon att det är för att barnet kryper närmare neråt. Hon trodde nog inte att det var dags än. Men jag kände att de blev starkare och starkare. Till slut låg jag och tryckte och stånkade. ^^

Barnmorskan ville sen känna hur mycket öppet det var. Det var helt öppet så hon sa att jag kunde krysta om jag ville.
Hon gick ut i korridoren sen och pratade med nån annan barnmorska. När jag då kände att Bopbbys huvud började krypa väldigt nära utgången sa jag till Jerry att han fick hämta in henne igen.
Hon sa då att hon bara ville prata lite med henne och att de skulle hämta några mediciner eller nåt. Till mig tror jag.
Men sen ångrade hon sig helt plötsligt och sa att "nej, det kan vi glömma, det hinner vi inte!". Sen fick hon stressa på sig rocken och göra sig färdig att ta emot Bobby. Hon var nog inte beredd på att det skulle gå så fort.

När det bredaste på huvudet skulle ut så sa hon att jag var tvungen att slappna av. Förmodligen för att jag inte skulle spricka. Men hur lätt var det när kroppen själv krystar? Dessutom gjorde det förbaskat ont!

Kvart i elva var han ute och det var så skönt att det var över! Han hade alla fingrar och tår på plats och han var så fin så. ^^

Första bilden.


Förlossningsberättelse Bobby | | Kommentera |
Upp