Teneriffa

För en vecka sedan, kom vi hem från Teneriffa. 
Den åttonde, tidigt som attan, klev vi upp för att åka iväg till Arlanda. Klockan var 01.30 när vi klev upp och den blev nästan halv tre innan vi åkte. Och då hade det börjat toksnöa dessutom. Men det slutade sen när vi närmade oss.
 
Planet skulle gå 7.50, har jag för mig, men det var något fel på planet, så det blev försenat. Vi fick byta plan och det tog ungefär 2-2.5 timme innan vi kom iväg.
 
Det var första gången som pojkarna flög flygplan och de tyckte att det var jättekul. Jag var jättenervös! 
Men upp kom vi och ner på Teneriffa. Sen åkte vi till ett mysigt hotell, med pool, massa solstolar och mycket sol.
 
Första dagen hann inte pojkarna bada, eftersom att poolen stängde klockan 18 på kvällarna och det var dags för mat ganska snabbt. Men dagen efter spenderade vi en massa tid vid poolen. Jag som har blivit en liten badkruka, sen jag växte upp, tyckte att det var jättekallt i vattnet! Vilket det ju också var. Men jag tog mig i ändå.
 
 
 
På torsdagen fyllde Conny 30 år och den dagen var vi ner till stranden och badade istället. Jag var först lite nervös för att jag är så jäkla rädd för hajarna! Så jag hade först inte tänkt låta pojkarna bada. Men de badade lite ändå. Till oh med jag doppade mig lite snabbt. Men jag fick panik när jag kände något under foten, då det kändes som om jag hade trampat påen fisk.
Den kvällen gick vi en promenad längs stranden och åt på en restaurang.  På promenaden fick vi se några stora, maffiga sandslott.
 
 
 
På fredagen skulle vi ut och dyka lite. Jag var skiträdd över detta, för återigen -hajar!
Vi skulle åka med en båt ut till en lagun, där vi fick börja med att snorkla lite och sen skulle vi dyka med utrustning. Jag snorklade i panik och tittade framför mig efter hajar, bakom mig, åt sidorna och sen var jag ju tvungen att börja om åt alla håll. Nej, usch, vad rädd jag var! Jag simmade tillbaka till båten flera gånger för att klättra upp och sätta mig och andas lite. 
Vid ett tillfälle sa killen som var kvar på båten att
- My friend! A turtle!
Då var det en sköldpadda som simmade där under. Då fick jag lite nytt mod, för den ville man ju se såklart. Och det var ju lite häftigt. 
 
Sen skulle vi få dyka ner till botten. Jag fick på mig utrustningen och jag fick prova lite med instruktören. Jag hade redan talat om att jag var jättenervös. 
Vi sjunker ner typ en meter och jag tyckte att det var jättesvårt med andningen. Det var ju jättemysko att andas under vatten och det kändes tungt liksom. Jag var ju skitstressad dessutom och det gjorde ju inte saken bättre. Så vi kom upp till ytan igen och hon säger ju åt mig att det sitter i huvudet. Man har lärt sig hela livet att man inte kan andas under vatten, men nu ska vi helt plötsligt göra det.
Vi provar igen och då gick det skitbra! Inga problem alls. Men sen skulle vi ha med oss Simon ner, så vi ska ner en tredje gång. Då var det likadant som första gången. Det är tungt att andas, jag försöker dra djupa andetag, men jag lyckas inte och försöker gång på gång. Sen kunde jag inte tryckutjämna, men för att jag blev att blåsa ut genom munnen, när jag bara ska knipa ihop allt typ. 
Då kände jag att jag bara förstörde. 
- Nej, ta med Simon ner själv!
Så jag simmade upp och satte mig på båten igen och kände mig genast lite besviken på mig själv. Jag VILLE ju ner! Men jag utmanade ändå mig själv otroligt mycket den dagen.
Från början hade jag inte tänkt att ens doppa en tå i vattnet. Enda anledningen att jag ville följa med ut var för att jag hoppades att få se lite delfiner. Bara tanken på att Simon och de andra skulle komma tillbaka, med världens leende och säga:
- Vi fick se delfiner!
Nej.... Det ville jag inte. 
Så jag är en ändå sjukt förvånad att jag tog mig ner i vattnet.
För ja! De hade sett haj, på det stället vi var på, några gånger!
 
 
 
Annars spenderades dagarna mycket vid poolen och vi tog oss ut på stan ibland.
En dag var det marknad på ett ställe. Vi köpte varsit par solglasögon till pojkarna och sen hittade Sonny en leksakshund som han köpte. Den blev han mycket nöjd över.
Sista kvällen gick vi tvärs över gatan till en restaurang. Jättegott! Även om jag bara tog en calzone.
 
Men jeez, vad skönt det var under den veckan. Jag längtar verkligen tillbaka igen. Jag vill åka en gång till!
 
 
 
 
Bobby 7 år, Sonny 4 år, Vardag | | Kommentera |

Pepparkaksbak med tjejerna

Igår var jag hem till Sophie för att vi tjejer skulle ses. Det var jag, Sophie, Sandra och Ida. Ida och Sophies barn var också med. 
Det var två år sen vi sågs, vilket är lite sjukt. Vi är grymt dålig på att styra upp en träff. Men nu bokade vi ganska långt i förväg, så det är väl det vi får göra. ^^
 
Vi bakade pepparkakor, byggde pepparkakshus och drack glögg. Det var inte bara jag som tyckte att det var skitsvårt att dekorera pepparkakor. Man vet ju som inte vad man ska göra för något. Men det var kul ändå.
 
 
 
 
 
 
Sophie och hennes sambo har byggt sitt hus nyligen och jag säger bara det -vilket JÄVLA hus! Gigantiska ytor, allt är nytt och fräscht (såklart..) och utsidan... Alltså, jeez.. 
Nej, skitsnyggt hus Sophie! ^^
 
• • •
 
Men idag då. Jag ska slipa i vårat sovrum lite hade jag tänkt. Eller ja, jag hade tänkt slipa klart det som ska slipas. Simon har slipat två väggar. Det är en vägg kvar och den fjärde är det så lite att slipa på, så det räknas liksom inte. Så kan vi städa ur allt slipdamm (det mesta) och få väggarna spacklad sen.^^
Vardag | | En kommentar |

Pepparkakor

Äntligen December! Jag älskar denna månad. Det är ju så mysigt att lyssna på alla jullåtar (även om de spelas på repeat hela tiden)
Sen hör det ju till att baka pepparkakor. Jag tycker faktiskt att köpekakorna är mycket godare än de man gör själv, men man ska ändå göra dem. Det händer ju oftast att man bakar tonvis med pepparkakor, som sedan bara ligger i skafferiet och blir gammal.
 
Men iår var inget undantag. Jag rörde ihop pepparkaksdegen, lät den vila i kylskåpet under natten och lät barnen dekorera varsitt pepparkakshus så länge och sa att vi skulle baka dagen efter. Och sen..... blev jag sjuk... 
I måndags, på jobbet, fick jag en sån sprängande huvudvärk! En sådan som gör att man bara vill kisa och jag blev öm i nacken och ville inte alls röra på den. Lägg till lite illamående med kräkkänsla. Jag orkade verkligen inte baka den dagen. 
Så jag föreslog en annan ide, som jag visste att ungarna gillar och lovade att vi skulle baka dagen efter.
Sen blev det dagen efter och.... jag blev dålig igen...! Men då gav jag upp arbetsdagen, jag for hem och drack ett glas egenpressad juice och slängde mig på soffan framför första avsnittet av Wahlgrens värld, sen somnade jag en stund. För tametusan! Jag vägrade att behöva skjuta upp det en gång till. 
Men det blev bättre och barnen fick baka.
 
Idag dekorerade vi kakorna. ^^
 
 
 
 
 
 
Jagskulle ju själv vilja påstå att jag är en människa som är ganska kreativ, men när det kommer till att dekorera pepparkakor -jeez, det är inte riktigt min starka sida. ^^
Men det är ju struntsamma, de ska ju ändå bara ätas upp.
Bobby 7 år, Sonny 4 år, Vardag | | Kommentera |
Upp