Rysningar och små kopior
Idag ska vi ha utvecklingssamtal för Bobby. Vi ska alldeles snart gå dit, det börjar 13.30. Då ska jag skälla lite, för var-och varannan dag så blir Bobby utskickad från tågrummeet av de andra *piiiip*ungarna och kommer ut ledsen. Snart säger jag ifrån till de själv, men då är jag inte snäll i mun! Så jag ska prata med hans fröken.
Jag har hittills bara pratat över huvudet på de där *cencur, cencur*ungarna och sagt att "du får VISST vara här och leka, det bestämmer JAG!" och då sitter de tyst som små räkor, de där små *cencur*!
Nej, andra barn kan få mig att tappa humöret för resten av dagen. Jag älskar verkligen mina egna, men andras... *ryser*
Nog om det!
Jag och Sonny har varit hemma hela dagen och inte gjort särskilt mycket. Nu sover han en liten skvätt igen.
Han har börjat med att bara sova småstunder på dagarna. Kanske i en halvtimme bara. Han verkar inte sova så bra i sina säng längre, hoppas att det ger med sig.
En väldigt skum känsla, är när man tittar på sin son och man verkligen ser att "det där är jag!"
Så känns det när jag tar på Sonny den vita mössan och han har den precis ovanför ögonen. Han blir så lik mig när jag var liten och sprang omkring i min vita mössa, som jag vill minnas att jag hade.
Jag känner inte riktigt så med Bobby, för han är mest lik andra, förutom när han ler stort kanske, då kan jag se mig.
Men det är en rolig känsla. ^^