Å så kom Jax…
När Bobby var bebis så var han alltid rätt enkel med sovandet. Jag kunde lägga honom i spjälsängen, vrida upp speldosan och så somnade han.
Han har alltid varit en väldigt enkel unge faktiskt överhuvudtaget. Inte bara med sovandet.
En riktig nybörjarunge.
Länge tänkte jag att
- Å sen kom Sonny…!
För han har alltid krävt lite mer. Han fick man inte lägga ifrån sig.
Jo, han kunde också somna själv i sängen, men jag menar på en filt på golvet, babysitter osv.
Jag fick alltid bära på honom.
Så han var (eller är) inte lika lätt som storebror.
Har alltid tänkt mig honom som en liten terrier.
Men nu, ytterligare en gång tänker jag meningen
- Å så kom…
För jo..
- Å så kom Jax…!
Ungen är hopplös med sin sovning! Fortfarande!
Men jag skriver det inte samtidigt som jag sliter av mig tinningshåret. Vissa kvällar gör jag det. Men det är sällan.
Han kan faktiskt också somna själv i spjälsängen. Men ju längre timvisaren hunnit springa på dygnet, desto svårare är det.
Så på kvällarna vill han inte alls.
Det är fruktansvärt svårt att få honom att komma till ro och somna.
Men vi har börjat komma in i en ny rutin. En väldigt färsk rutin, men ändock!
Jag brukar numera sätta på lugn musik- ganska lagom högt, sen står han och jag och dansar tills han somnar.
Det är faktiskt lite mysigt. Det är dessutom rätt behagligt att lyssna på bra musik och träna på sin ljuva sångröst.
Sen om det är lika behagligt för honom att lyssna på mig, kan jag inte svara på.
Men han har väl vant sig vid det här laget ^^