Vab med Sonny
Idag (och igår) är jag hemma med Sonny på VAB. De ringde från dagis igår och sa att han hade kräkits, men när jag hämtade honom så var han lika pigg som alltid. Och ingen mer kräka har kommit. Så det var ju skönt. ^^
Så vi är helt själv hemma, eftersom att Bobby går på skolan. Vi plöjer igenom några disneyfilmer och bara tar det lugnt.
Det kunde jag också behöva egentligen, för jag har varit förkyld i 2-2.5 månad nu. Den ger sig liksom inte. Blir galen snart! Börjar fundera på om det finns någon dödlig sjukdom som ter sig som vanlig förkylning, men som suger ut allt ur kroppen och dödar en långsamt.....
Nu börjar det bli kallt ute. Simon fick ju ta bilen till jobbet, så jag fick sätta ungarna i cykelkärran för att skjutsa iväg Bobby till skolan. Då låg det frost på backen och det var sju minusgrader. Det ska bli fint med snö, sen när den tänker komma. ^^
Jag fick förresten cykla som en tok, för att hinna i tid! Jag tänkte att
"Om vi åker kvart i åtta, så hinner vi gott och väl." (Han börjar 8.10)
Jag började stuffa ut ungarna mot hallen när klockan var kvart i, men trots det så hann klockan springa fram till 8.01 när vi var redo att börja cykla.
Så med två barn i kärran, som tillsammans väger ca 40 kg, bristande kondition, då jag inte kunnat ägna tid åt det i och med förkylningen, så var jag inte i vidare värst bra form. Det dröjde inte länge innan jag började frusta och snora som om hjärnan blivit punkterad och börjat läcka. Och envis som man är, vägrade jag leverera Bobby till skolan några minuter sent, så jag försökte cykla på lite hårdare än vad jag egentligen orkade.
När vi rullade in mot skolans cykelparkering, så ringde fröken in, så vi hann precis!
Och det är inte särskilt långt från oss till skolan, men jag blev svettig som häst ändå.
Jag måste lära mig att jag helt enkelt är usel på att gissa hur lång tid saker och ting tar.
Småfåglarna har hittat hem till oss och våran fågelmatare. ^^ Det är lika roligt varje gång att titta på dem när de äter.
