Hanna Ulander

Nu, äntligen, har jag fått göra det!

Det var ju en del förberedelser. De började redan för en vecka sen. Då skulle jag sluta äta sånt med fiber, frukt och grönt, eftersom de innehåller frön, kärnor osv.

Igår fick jag bara äta slaggfritt och innan klockan 12. För prick klockan 12 skulle jag sluta äta och inte få äta nåt mer förrän undersökningen var klar. Vilket blev ca 26 timmar senare. 

  Men man fick dricka. Men bara klara drycker, såsom buljong (gjorde inte jag), saft, juice utan fruktkött osv.

Jag hade bunkrat lite med juicer. 

Klockan 16 igår skulle jag börja dricka Laxabon, som är ett laxermedel. Jag skulle bälja i mig 2.5dl var 10nde-15nde minut, fram till klockan 18. 

Så 2 liter på två timmar.

Ganska precis när man fått i sig dosen började det trycka på ordentligt. You can guess the rest..

Morgonen efter (alltså imorse) klockan 6 skulle jag börja dricka samma dos Laxabon igen. 

Efter det var man ganska tömd och redo.

Simon var snäll och följde med. Dels för att jag var nervös och sen fick jag inte köra själv, eftersom att man kan få lugnande om det behövs.

På plats fick jag byta om till sjukhuskläder med bland annat ett par byxor med hål för rumpan. Awesome, right?! :-D 

Sen fick jag gå in på rummet, lägga mig i sängen och de frågade om jag ville göra det utan lugnande och bedövning. Men jag ville att vi skulle förbereda för att jag skulle vilja ha det så de satte i en (vad det nu heter) i armvecket. 

Först gjorde hon det vid handleden men den sprack. Så hon fick sticka två gånger. Jag som redan sagt att jag var lite nervös för stick. ^^

Men sen kom läkaren in som skulle göra det. Det var ju inte direkt mitt stoltaste ögonblick att ligga på sidan i fosterställning med rumpan utpekande mot honom och han först provar stoppa in ett finger innan han ska in med jätteslangen. (Nej, inte en sån slang!)

  Och det var så konstig känsla! När de går in med slangen så blåser de in luft samtidigt för att tarmen ska spännas ut. Sen kan de spola lite vatten om det tex finns rester kvar.. (host host..!) Ganska direkt kändes det precis som om jag ville skita på mig. Så lite automatiskt försöker man ju knipa åt för att man inte vill bajsa på läkaren, men så ser man ju på skärmen att det finns inget bajs, så det är bara luft. Så fick man försöka slappna av. (Ja, det var ju jättelätt..)

Medan de gick längre in och tryckte in mer luft så gjorde det lite ont och då fick jag lugnande.

Det satte de ju in i armen och ganska direkt började jag känna mig lite vimsig. Ungefär som när man blir för full eller tar lustgas. Jag gillar inte den känslan så jag försökte fokusera på andningen. Men sen kommer jag inte ihåg mer och plötsligt var undersökningen klar.

Jag minns bara ungefär 5 min av den men i själva verket tog det ca 30. Så det var ju skönt.

Efteråt fick man ligga och vakna till i ett annat rum med massa andra (bakom egna skynken) och man fick lite fika. (Yaay! :-D)

Så tack vare lugnande och smärtlindring gick det bättre än jag trodde. Och jag hade dessutom inget konstigt. Inga tecken på cancer. ^^